Ett nytt kök blir snabbt vardag. Det är förvånande hur snabbt man vänjer sig vid alla nya fina bekvämligheter. Hur klarade man sig någonsin utan två ugnar? Lyxen att slippa diska förhand blir en självklarhet.

Första året i stugan gjorde vi en fotobok för att kunna minnas och se tillbaka på hur det såg ut från början och påminnas om hur mycket vi faktiskt hunnit förbättra. I helgen bläddrade jag i den och tittade på vårt brandgula hopplöst omoderna kök. Hur sjutton fick vi plats med allt? Men allt har sin charm, och även om vi inte föll just för köket, så var det en del av den lilla stuga vi först blev förälskade i. Jag bläddrar i boken och hittar bilder på våra första improviserade middagar bland flyttkartonger och färgburkar. Första silllunchen på verandan. Första kakan med egna bär från trädgården. Första av så himla många saker.

Hur fick vi över huvud taget plats?​
Hur fick vi över huvud taget plats?​

Jag blir alldeles varm och glad av alla fina minnen. Känslorna kommer tillbaka och jag blir alldeles nostalgisk. På ett bra sätt.

Det är mysigt med nostalgi, precis lika mysigt som att slippa diska för hand. Var sak har sin tid och jag stänger boken och tittar upp på vårt nya fina kök. Om några år kommer de här bilderna i den här bloggen kännas precis lika nostalgiska. På ett bra sätt. Det ser jag fram emot!